”Detta blir bara roligare och roligare”

28-årige Joel Masseck är inne på sitt andra år som lärare på Saxemaraskolan. 63-åriga Britt Abrahamsson har två år kvar till pension.
– Att kombinera ny kunskap med beprövad erfarenhet är fantastiskt. Såhär skulle det alltid få vara, säger Britt Abrahamsson.

Joel Masseck minns söndagsångesten. Motviljan att behöva gå tillbaka till jobbet efter helgen.

"Så kände jag tidigare, men nu längtar jag istället. Så fort man kliver innanför dörren på skolan blir man glad av barnen och kollegorna!"

Numera känns arbetsveckorna rentav lite för korta. Tisdagar, onsdagar och torsdagar är han lärare på Saxemaraskolan, som ligger utanför Ronneby. Resterande två dagar ägnar han sig åt egna studier – allt enligt upplägget för studenterna på den arbetsplatsintegrerade grundlärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad.

– Även om det periodvis kan bli väldigt intensivt, så måste detta vara det bästa sättet att bli lärare på, säger han.

Man skulle kunna tro att lärargärningen ligger i blodet, då Joel Massecks båda föräldrar arbetat inom skolan. Men istället valde sonen att gå en annan väg efter gymnasiet, och utbildade sig till personalvetare vid Linköpings universitet. Psykologi, pedagogik och ekonomi var ämnen som intresserade honom, men efter examen insåg han att de flesta personalvetare snarare ägnade sig åt rekrytering.

Efter några flyttar och tillfälliga arbeten återvände han till skolvärlden, som elevresurs på ett mellanstadium hemma i Ronneby. Så småningom fick han också jobba med en grupp elever som läste svenska som andraspråk.

– Det var roligt, och jag insåg att jag trivdes bra i skolan.

Ändå tvekade han att ta steget och satsa på en lärarutbildning. Han hade redan dryga studielån från sin tidigare utbildning och hade ingen lust att få ännu större skulder.

"Men så hörde jag ryktesvägen att en utbildning var på gång vid Högskolan Kristianstad, där man kunde kombinera studier med arbete. Det lät intressant."

Han tog kontakt med kommunen och med högskolan, och efter en rad intervjuer och ansökningar fick han klartecken att han både fått plats vid utbildningen och en halvtidstjänst som lärare på Saxemaraskolan sydväst om Ronneby. Hösten 2019 började han sin nya tudelade tillvaro som student och lärare.

Syftet med upplägget är att ta till sig teoretiska kunskaper vid lärosätet, för att redan nästa dag kunna använda dem i klassrummet.

– Vissa uppgifter går att omsätta direkt, vid andra tillfällen får man tänka ett varv till och försöka anpassa dem efter de elever man har framför sig. Sedan kan man återvända till högskolan och diskutera vad man upplevt, tillsammans med klasskamraterna.

Tillbaka på högskolan har det ofta blivit långa och livliga diskussioner. Joel Masseck menar att han och klasskamraterna, tack vare erfarenheterna från skolvärlden, kan bli mer kritiska och ifrågasättande som studenter.

– Jag tror att detta gör att lärarna behöver hålla sig på tårna i högre utsträckning, än när de har den reguljära lärarutbildningen. Detta borgar ju också för att det blir en högre kvalitet på utbildningen.

Joel Masseck medger att han periodvis kan känna sig lite splittrad av upplägget. Särskilt tufft blir det när utvecklingssamtal och bedömningar i skolan krockar med tentor på högskolan. Då får han ägna helger eller kvällar åt att plugga eller planera.

"Samtidigt känner jag att detta bara blir roligare och roligare. Ju längre man kommer i utbildningen, desto mer längtar man efter att bli klar med studierna. För även om det är viktigt att lära sig teorin, så kommer de verkliga kunskaperna när man möter eleverna i klassrummet."

Mycket av denna praktiska kunskap kommer från Joel Massecks mentor Britt Abrahamsson. Tillsammans delar de på ansvaret för en av klasserna på mellanstadiet. Utöver lektionerna deltar Joel Masseck i andra moment som ingår i lärarnas vardag: utvecklingssamtal, veckomöten, planeringar, kollegiala samtal.

– Jag och Britt kommer bra överens och jag tror att vi ser ganska lika på saker. Jag har lärt nästan allt från Britt.

En av dessa saker är att ”jobba i det tysta”. Att vänta in eleverna tills de lyssnar istället för att försöka överrösta. Eller att placera sig själv på ett visst ställe i rummet, eller att lägga en hand på bänken, för att signalera lugn och närvaro inför eleverna.

Lärarveteranen Britt Abrahamsson har bara ett par år kvar till pensionen och har följt Joel Massecks utveckling i klassrummet. Hon beskriver hur han, första året, fungerade mest som en extra resurs i klassrummet. På senare tid har han fått allt större ansvar, i synnerhet i ämnena matematik och NO.

– Det har absolut hänt saker längs vägen. Joel har vuxit in i ledarrollen i klassrummet och nog fått en del aha-upplevelser. Idag organiserar han upp lektionerna på annat sätt och funderar över hur undervisningen ska passa de enskilda individerna.

Samtidigt som Joel suger i sig kunskap och erfarenhet på skolan, fungerar utbytet också åt andra hållet: Britt Abrahamsson menar att Joel bidrar med ny inspiration och dagsfärsk pedagogik från högskolan.

– Det är spännande för oss gamla uvar att ta del av ny forskning och nya böcker. Då spetsar man förstås öronen lite extra.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Pop Hansson