Lovisa vill ge barnen nycklar till kunskap

– Den första terminen rusade iväg, och jag tror att resten utbildningen också kommer att gå rätt fort, säger Lovisa Jivhed som blir färdig ämneslärare i svenska och engelska till sommaren 2024.

Om en liten stund ska Lovisa Jivhed sätta sig vid köksbordet och slå på datorn. På schemat denna förmiddag står en lektion om 1900-talets litteraturhistoria.

– En bra föreläsning kan ge en sådan härlig känsla. Efteråt känner jag mig glad och upplyft, och det smittar av sig på resten av dagen; när jag lagar mat, när jag pratar med familj och kompisar …

Att lära sig nya saker har alltid varit en viktig drivkraft i 26-åriga Lovisa Jivheds liv. Hon beskriver högstadieåren som de bästa under den egna skoltiden.

– Vi var ett gäng som höll ihop från sjuan och framåt. Jag tyckte om klassen, lektionerna, och lärarna. När jag hade kompisar som klagade på lärarna, så försökte jag förklara och förstå. Läraren var kanske bara var lite trött eller hade en dålig dag.

Under skoltiden växte hennes eget intresse för att redovisa, lära ut, och dela med sig av kunskaper. På gymnasiet valde hon medialinjen och hon sökte sig därefter till Malmö universitet, för en utbildning till produktionsledare inom media. Efter tre år gav hon sig ut i arbetslivet. Först fick hon jobb vid kommunikationsavdelningen på ett företag, och sedan på en reklambyrå.

”De sa att det är det mest underbara och givande jobb man kan tänka sig. Att klimatet i skolan har förbättrats och att lönerna har höjts.”

Även om det var detta hon hade siktat på, började det efterhand att skava. Att tillbringa åtta timmar om dagen framför datorn kändes varken socialt eller kreativt. Efter ett par år sa hon upp sig och tog arbete på en hotellbar.

Men förra våren, när coronatrestriktionerna slog till, stod hon plötsligt utan jobb, och hon tvingades därmed tänka efter: vad ville hon arbeta med, egentligen?

– Jag ville ha ett tryggt jobb med bra arbetstider. Dittills hade jag slagit ifrån mig tanken på att bli lärare. Jag hade ju hört så mycket negativt, om dåliga löner och stressigt arbete.

Men så bestämde sig för att prata med några bekanta som faktiskt jobbade inom skolvärlden. De förmedlade en helt annan bild av yrket.

– De sa att det är det mest underbara och givande jobb man kan tänka sig. Att klimatet i skolan har förbättrats och att lönerna har höjts.

”Jag kände det från första stund; det har aldrig känts så rätt i hela mitt liv. Jag gör verkligen exakt det jag vill göra!”

Lovisa Jivhed bestämde sig för att ge det en chans, och sökte in till ämneslärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad. Vid terminsstarten i höstas skingrades alla tvivel.

– Jag kände det från första stund; det har aldrig känts så rätt i hela mitt liv. Jag gör verkligen exakt det jag vill göra!

Språk har alltid legat henne varmt om hjärtat, och Lovisa Jivhed ser svenskan och engelskan som nycklar till andra ämnen.

– Språken är ämnesöverskridande. Genom att tala och läsa kan man förstå allt från samhällsämnen till NO. Och litteraturen hjälper oss människor att förstå andras perspektiv och förutsättningar, att se likheter och skillnader.

Lovisa Jivhed och hennes klasskamrater startade med UVK, utbildningsvetenskapens kärna, där de fick fördjupa sig i skolans roll i samhället, och fortsatte sedan till språksociologi och grammatik. Just nu läser de litteraturhistoria.

– Jag har tidigare haft lite svårt för att greppa olika historiska epoker, men genom att väva in litteraturen blir det jätteintressant! Man ser tydligt hur litteraturen påverkar, och påverkas av, historien.

”Jag har hamnat i en fantastiskt härlig basgrupp där vi verkligen fått nära kontakt och kan glädjas och frustreras tillsammans.”

Hittills har merparten av undervisningen skett via nätet. Lovisa Jivhed sitter vid sitt köksbord hemma i Sölvesborg och pluggar.

– För mig är det ändå viktigt att känna kontakt och närhet till föreläsaren. Jag är oftast aktiv under lektionerna, har kameran påslagen och ställer frågor. Jag tvekar inte heller att mejla om det är något jag undrar, så att saker inte bara flyter förbi.

Även om restriktioner gjort att studenterna inte haft så många fysiska träffar, har de lärt känna varandra via nätet.

– Vi har haft bland annat haft after work via Zoom, då vi druckit öl och pratat om pluggandet. Jag har hamnat i en fantastiskt härlig basgrupp där vi verkligen fått nära kontakt och kan glädjas och frustreras tillsammans.

”Under högstadiet utvecklas barnen och hittar sin potential och sin identitet. De börjar bli medvetna om samhället och det finns ett driv att diskutera och argumentera. Jag ser fram emot att få vara med i den processen.”

Lovisa Jivhed, som har tidigare erfarenhet av studier, har fått svara på frågor kring pluggande, tentaskrivande och referenser. Å andra sidan har hon klasskompisar som tidigare vikarierat i skolvärlden, och som kan dela med sig av erfarenheterna därifrån.

Att bli lärare på högstadienivå känns helt rätt – även om hon också är medveten om att det ofta betraktas som en stökig och jobbig period.

– Alla årskullar har sina utmaningar. Men under högstadiet utvecklas barnen och hittar sin potential och sin identitet. De börjar bli medvetna om samhället och det finns ett driv att diskutera och argumentera. Jag ser fram emot att få vara med i den processen, och vända och vrida på saker.

Med sin nya kunskap betraktar hon sin egen skoltid med andra ögon. Hon har blivit mer medveten om lärarens samspel med både rektor och barnens föräldrar. Hon har också förstått varför lärarna lade upp lektionerna på ett visst sätt.  

– Så här i efterhand kan jag också se vilka lärare som verkligen var engagerade och vilka som mer gjorde det som bara behövdes göras. Eller de som satte på en film för att de helt enkelt inte hunnit planera lektionen.

”Nu vill jag göra en annan slags samhällsinsats; att utbilda och hjälpa unga människor framåt. Att få ge nästa generation nya nycklar till kunskap.”

Om ett år, när studenterna gått igenom grunderna i både engelska och svenska, är de redo att ge sig ut på den verksamhetsförlagd utbildningen, VFU.

– Det blir kanske lite nervöst ... Å andra sidan kommer vi att tillbringa flera perioder på VFU under dessa år, så man hinner vänja sig. När vi väl är färdiga, sommaren 2024, kommer jag gå ut i arbetslivet med en ryggsäck fylld med kunskap och erfarenhet.

Som nyutexaminerad lärare ser hon fram emot att få följa en klass, från deras första trevande steg i sjuan, till självsäkra nior som står på tröskeln till vuxenlivet. Och att, under denna resa, ge sitt eget bidrag till samhället.

– När jag jobbade med reklam så var jag inriktad på samhällsekonomin. Det handlade ofta om att sälja saker eller tjänster till människor. Nu vill jag göra en annan slags samhällsinsats; att utbilda och hjälpa unga människor framåt. Att få ge nästa generation nya nycklar till kunskap.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: privat