Muterat björndjur ger forskare hopp om ny proteinkälla
En forskargrupp har funnit ett exceptionellt stort björndjur i vassen i Vattenriket. Förhoppningen är nu att finna fler stora exemplar och utröna varför de kunnat bli så stora, vilket är möjligt tack vare de 100 miljoner forskningsprojektet Sjöodjur i Vattenriket fick av Formas för tre år sedan. Kanske kan björndjur även bli en pusselbit i framtidens matförsörjning och proteinbehov.
Från vänster: Sarah Atherton från Naturhistoriska Riksmuseet med ett förmodat björndjursägg, Ingemar Jönsson från Högskolan Kristianstad med jättebjörndjuret, och Roberto Guidetti från University of Modena & Reggio Emilia. Tillsammans undersöker de biosfärområdet genom forskningsprojektet Sjöodjur i Vattenriket.
För 15 år sedan skickade en internationell forskargrupp ledd från Högskolan Kristianstad upp 3 000 millimeterstora björndjur i rymden. Där cirkulerade de runt jorden i tio dygn och exponerades för rymdvakuum och strålning. Många björndjur överlevde den tuffa miljön, som det första djuret någonsin. Vid återkomsten till jorden återplacerades de överlevande björndjuren i sina ursprungsmiljöer, varav flertalet i biosfärområdet Kristianstads Vattenrike. Forskarna tror nu att ett eller flera av dessa djur har muterat och gett upphov till det sensationellt stora exemplar som hittats.
”Det är inte omöjligt att den kosmiska strålningen kan ha orsakat mutationer på vissa storleksrelaterade gener när de var ute i rymden.”
– Tack vare anslaget från Formas blev det möjligt för oss att genomföra forskningen och hitta jättebjörndjuret i Helge å. Vi har också hittat ett ägg av dessa magnifika björndjur, och jag tror det finns goda chanser att hitta fler stora exemplar här, speciellt med tanke på den brunifiering och övergödning vi haft sedan länge i Sverige, säger Ingemar Jönsson, professor i teoretisk och evolutionär ekologi vid Högskolan Kristianstad.
Jordens ekosystem har utsatts för allt hårdare prövningar i takt med att klimatet har blivit varmare och i Formas utlysning påpekas att den svenska faunan på grund av detta blir alltmer extrem. Ytterligare en möjlig orsak kan vara just den rymdresa som flera av Vattenrikets björndjur var med på.
– Det är inte omöjligt att den kosmiska strålningen kan ha orsakat mutationer på vissa storleksrelaterade gener när de var ute i rymden. Skulle så vara fallet kanske dessa gener kan utnyttjas inom fler områden och för att skapa nya försörjande ekosystemtjänster till nytta för oss människor, påpekar Ingemar Jönsson.
– När forskningsanslaget beviljades 2019 hörde Formas sjöforskningssekreterare Loch N Ess faktiskt av sig till oss för att höra om vi hade möjligheter att ta emot ett så pass stort anslag, vårt största externa anslag hittills, säger vice rektor Anna-Karin Edberg. Vi har nu visat att det var en strategiskt mycket klok satsning som dessutom passar väl in i vår framstående forskning om framtidens mat, som insekter exempelvis. Kanske äter vi björndjursburgare om tio år?
Projektet Sjöodjur i Vattenriket löper över fem år och sker i samverkan med Naturhistoriska Riksmuseet och University of Modena & Reggio Emilia som också bedriver betydande forskning på björndjur.
Mer om Formas stora sjöodjursutlysning
Mer om Forskningsprojektet Sjöodjur i Vattenriket
Kontakt
Ingemar Jönsson
Professor i teoretisk och evolutionär ekologi
ingemar.jonsson@hkr.se
Anna-Karin Edberg
Vicerektor
anna-karin.edberg@hkr.se