Ungdomar i djup ensamhet vill bli lyssnade på
Existentiell ensamhet är en djup form av ensamhet som i studier bland vuxna visat sig vara förknippad med lidande, men bemöts den på rätt sätt kan den få personer att växa. I en ny studie undersöks ungdomars erfarenheter av just existentiell ensamhet där många vittnar om utanförskap och ”mellanförskap”. Resultaten visar att det är viktigt för ungdomar att kunna få dela sina innersta tankar och känslor med någon de kan lita på och som kan förstå dem.
En del ungdomar berättar att de ställs inför motstridiga krav och förväntningar, och de kan känna sig både stora och små samtidigt.
Er studie om djupt ensamma ungdomar i övergången mellan barndom och vuxenliv, vad handlar den om?
– Det finns olika sorters ensamheter. Existentiell ensamhet beskrivs som en djup form av ensamhet, en känsla som kan komma och gå, och som är en del av att vara människa. Jag har intervjuat 16 ungdomar i åldern 15–21 år om deras erfarenheter av existentiell ensamhet, berättar Tide Garnow, universitetsadjunkt omvårdnad som doktorerar i vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Hur skiljer sig existentiell ensamhet i kategorin 15–21 år jämfört mot andra kategorier?
– I studier bland vuxna har det visat sig att existentiell ensamhet uppstår i övergångsfaser, exempelvis när en person går från att vara frisk till att bli sjuk. Tankar om livet och döden, mening och meningslöshet, kan då komma till ytan. Ungdomstiden är en övergångsfas mellan barndom och vuxenliv som väcker många jobbiga tankar och känslor, så det var inte helt förvånande att även ungdomar har erfarenheter av existentiell ensamhet, förklarar Tide och understryker.
”Ungdomarna i vår studie försökte tänka på framtiden i stället för att vara i ett plågsamt nu.”
– Det finns ingen tidigare forskning som fokuserat på just existentiell ensamhet under ungdomstiden. I vår studie ser vi att existentiell ensamhet bland ungdomar har flera likheter med existentiell ensamhet hos vuxna i utsatta situationer. Denna sorts ensamhet handlar om att försöka navigera i en ny och okänd situation och att ha en längtan efter att känna tillhörighet.
– Både ungdomar och vuxna försöker lindra lidandet genom att exempelvis söka sig till en gemenskap eller försöka fokusera på annat än det som smärtar. Studier har visat att äldre personer tänker tillbaka på sina liv och finner en sorts lindring i det, medan ungdomarna i vår studie försökte tänka på framtiden i stället för att vara i ett plågsamt nu, berättar Tide.
Utanförskap och mellanförskap
Vilka är de viktigaste resultaten i studien?
– Resultatet visar att existentiell ensamhet bland ungdomar relaterar till erfarenheter av att uppleva utanförskap och mellanförskap. Ungdomarna berättade om erfarenheter av utanförskap i form av att vara unik och därför aldrig kunna bli helt förstådd, eller att vara annorlunda och därför inte passa in. De beskrev också att de inte kände sig delaktiga eller prioriterade, och att de lämnades ensamma med sina innersta tankar och känslor, säger Tide.
”Flera ungdomar valde att inte dela sitt innersta med någon …”
– Mellanförskapet var relaterat till att känna sig vilsen och inte höra hemma någonstans. Ungdomarna berättade att de ställdes inför motstridiga krav och förväntningar, att de ”övertänkte” och de kunde känna sig stora och små samtidigt. För att lindra lidandet försökte ungdomarna ibland att undvika jobbiga känslor och tankar.
– De försökte dessutom må bättre genom att göra saker som de egentligen visste inte var bra för dem, exempelvis att skada sig eller ta droger. Flera ungdomar valde att inte dela sitt innersta med någon eftersom de var rädda för att den de delade med inte skulle finnas kvar för dem, eller så ville de inte visa sig svaga eller sårbara. De ungdomar som ändå valde att dela sitt innersta med en annan person gjorde det med någon som de kände förstod dem och som de kunde lita på.
Vad får resultaten för praktisk betydelse?
– Under ungdomstiden sker stora förändringar i kroppen, relationer och identiteten. Samtidigt väcks jobbiga tankar och känslor som kan vara svåra att hantera. Dessa känslor kan komma till uttryck på olika sätt och det är inte alltid så lätt för omgivningen att upptäcka och förstå dem. Det finns en risk att uttrycken tolkas som sjukliga och därför inte möts adekvat, menar Tide.
”Det kan räcka med att vara genuint nyfiken och ta sig tiden att faktiskt lyssna på den unga.”
– Ungdomarna i vår studie uttryckte en önskan att dela sina tankar och känslor med någon som de kunde lita på och som kunde förstå dem. En kille beskrev så talande att han egentligen inte ville ha några svar från vuxenvärlden utan snarare någon som han kunde pröva sina tankar och känslor med. Jag tänker att vuxna som har ungdomar i sin närhet behöver vara lyhörda och våga närma sig den här typen av frågor. Det kan räcka med att vara genuint nyfiken och ta sig tiden att faktiskt lyssna på den unga.
Vad fick dig intresserad av att studera just existentiell ensamhet bland ungdomar?
– Intresset för människor har funnits med mig sedan länge, och jag har alltid brunnit extra för personer som tillhör marginaliserade grupper. Ungdomar har historiskt sett sällan fått något större utrymme i forskning och i samhället i stort. Det har därför känts viktigt för mig att låta ungdomars röster bli hörda, påpekar Tide.
– Med min bakgrund som psykiatrisjuksköterska har jag mött många personer som haft existentiella funderingar, och det är intressant att försöka förstå en person genom att samtala om den typen av spörsmål. I intervjuerna med ungdomarna blev jag påmind om hur många erfarenheter varje enskild individ bär med sig, och hur mycket vi faktiskt delar som människor. Jag är tacksam över att få ta del av ungdomarnas berättelser och förhoppningsvis kan min forskning bidra till att fler som möter ungdomar vågar närma sig den här typen av frågor, säger Tide Garnow.
Text: Fabian Rimfors
Foto: Geoffroy Hauwen/Unsplash