Unikt samarbete gör hälsoenkäterna mer begripliga

Axel Friberg, student på Datasystemutvecklingsprogrammet, har tagit fram ett digitalt verktyg där personer med intellektuell funktionsnedsättning enklare kan fylla i hälsoenkät på egen hand. Universitetsadjunkt Lisa Axelsson och forskare Lina Behm har följt utvecklingen med stort intresse.

– Hur mycket frukt och grönsaker äter du i veckan? Hur ofta ägnar du dig åt muskelstärkande fysisk aktivitet?

Hälsoenkäter, som ringar in levnadsvanorna, är ett vanligt verktyg inom vården för att få en uppfattning om en persons fysiska aktivitet, kosthållning eller inställning till alkohol och tobak. Utifrån de ifyllda kryssen kan vårdpersonalen hålla ett hälsosamtal med personen och kanske föreslå vägar till bättre levnadsvanor.

Men i vissa situationer ställer de traditionella enkäterna till med problem. Detta blev tydligt i våras, då universitetsadjunkt Lisa Axelsson och hennes sjuksköterskestudenter träffade personer med intellektuell funktionsnedsättning.

– Vi hade fått en förfrågan från Furuboda folkhögskola om deras deltagare kunde boka tid på Hälsopunkten här på högskolan. Vi insåg att det var lättare för oss att ta oss till Furuboda, och packade förstås ner enkäterna som ställer frågor om levnadsvanor, när vi åkte dit.

Men att låta deltagarna själva fylla i pappersenkäterna var lättare sagt än gjort. För personer som inte kan läsa alltför komplicerade ord, och som har svårt att följa en viss struktur, blir det nästan omöjligt att följa och förstå upplägget.

Försvårade hälsosamtalen

– En del exempel i enkäten är inte heller relevanta. Om löpning ges som förslag på ”muskelstärkande fysisk aktivitet” - hur ska den som sitter i rullstol kunna känna igen sig i det? Vi märkte att detta försvårade de kommande hälsosamtalen; vi kom helt enkelt inte vidare.

Att använda en utomstående medhjälpare till tolk och hjälp för att fylla i enkäterna är inte heller självklart. Svaren blir kanske inte rättvisande och patientsekretessen, som gäller för andra vårdtagare, blir naggad i kanten.

"Personer med intellektuell funktionsnedsättning ska få samma vård som alla andra. Idag är det inte så. De har ofta stora behov av att få koll på levnadsvanorna, samtidigt som de idag mer sällan får vård som berör detta."

Lisa Axelsson, som ägnar en del av fritiden åt dataspelande, anade att hälsoenkäterna egentligen kunde göras betydligt mer tillgängliga om de blev digitala. Tillsammans med Lina Behm, biträdande professor i omvårdnad, började hon diskutera nya tekniska alternativ.

– Generellt har vården varit dålig på att ta det digitala klivet, eftersom vi ofta saknar kunskap om hur vi kan använda tekniken. Men i det här fallet kändes det så självklart att ta tekniken till hjälp, säger Lina Behm.

Förebilden var så kallade tutorial levels, introduktionsnivåer, som brukar användas inom speldesign när en användare ska lära känna ett nytt dataspel. Där ges ofta tydliga instruktioner och klara pedagogiska valmöjligheter.

Lämpligt sommarjobb

Lina Behm och Lisa Axelsson insåg dock snart att deras egen tekniska kompetens inte räckte till, och tog därför kontakt med avdelningen för datavetenskap på Högskolan Kristianstad. Snart kläcktes idén om att ansöka om finansiering via FOHRK, som ger stöd åt tvärvetenskaplig forskning inom mat, hälsa och handel. På så vis kunde projektet bli ett lämpligt sommarjobb för en av studenterna på datasystemutvecklingsprogrammet.

När jobbannonsen lades ut nappade många studenter på idén. Men en ansökan stack ut lite extra. Den kom från förstaårsstudenten Axel Friberg, som hade särskilda drivkrafter bakom sitt brev.

– Min syster har en intellektuell funktionsnedsättning och jag har själv jobbat som elevassistent på särskola. Jag vet hur svårt det kan vara för personer med IF att fylla i formulär och utvärderingar. Det gjorde att det kändes extra angeläget att söka tjänsten, säger han.

"Axel var som klippt och skuren för det här uppdraget. Han förstod direkt vad det handlade om och vilka utmaningar han stod inför."

I början av sommaren satte han igång med att bygga en ny hemsida från grunden. Därefter har de funderat över hur frågorna i enkäten kan formuleras för att bli begripliga för målgruppen. För vad räknas egentligen som en grönsak, och hur ska den illustreras? Vilka exempel på fysiska aktiviteter är relevanta för användarna? Under arbetets gång har de också tagit hjälp av personer från habiliteringsvetenskap och specialpedagogik.

– Vi har behövt dra nytta av all den här samlade kunskapen; vårdvetenskap, datavetenskap och pedagogik, säger Lina Behm.

Tydliga svarsalternativ

Axel Friberg plockar fram enkäten på sin dator och demonstrerar. Användaren kan välja att få frågorna upplästa. Enkäten består av klara och tydliga svarsalternativ och lättfattliga illustrationer och fotografier.

"Olika personer har såklart olika behov, så här kan man anpassa enkäten genom att slå på och av funktionerna."

Än så länge är den digitala hälsoenkäten en prototyp. Men de inblandade har planer på att vidareutveckla och förbättra den framöver.

– Vår tanke är att testa verktyget, både hos vårdpersonal och hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. På så sätt samlar vi erfarenheter från dem som verkligen kommer att använda den, säger Lina Behm.

En förhoppning är att det digitala verktyget kan komma till nytta hos fler målgrupper, såsom nyanlända med bristfällig svenska eller personer med demens.

– Det är orättvist att stora grupper i samhället i vanliga fall blir exkluderade från hälsosamtalen. Men detta är ett exempel där tekniken faktiskt kan användas som en utjämnande faktor, säger Lina Behm.

Själv tvekar hon inte att kalla projektet med digitala hälsoenkäter för unikt.

"I vanliga fall arbetar högskolan med uppdrag utifrån, men det är faktiskt lite unikt att vi själva är beställare av en helt ny produkt. Det täta samarbetet mellan vårdvetenskap och datavetenskap är inte heller så vanligt."

För Axel Friberg blev det också ett ovanligt givande sommarjobb, och han hoppas kunna fortsätta med projektet även under den kommande terminen.

– Absolut. Det är ju extra roligt att få vara med och utveckla något man själv tycker är intressant. Det känns viktigt och meningsfullt att få göra något som ska användas på ”riktigt”, utanför utbildningen.