PROLIVA: Forskningsprojekt för en mer hållbar vårdmiljö
Efter pandemin är empatitrötthet och utmattning vanliga problem bland IVA-personal. Forskningsprojektet PROLIVA vill bidra till en lösning, bland annat genom att erbjuda personcentrerade insatser, hälsosamtal och strategier för både personlig och professionell återhämtning.
– Det började med att enhetschefen på IVA vid Centralsjukhuset i Kristianstad (CSK) kontaktade oss på Hälsopunkten och undrade om vi kunde göra något för medarbetarna. Enhetschefen berättade om en personalstyrka som mådde dåligt och där flertalet funderade på att lämna yrket, om de inte redan gjort det, berättar Marie Rask, universitetslektor i vårdvetenskap på Högskolan Kristianstad och projektledare för PROLIVA.
För att skapa sig en bredare förståelse började Marie, tillsammans med kollegorna Lina Behm, biträdande professor i omvårdnad och Agnes Olander, universitetslektor i vårdvetenskap, skissa på studier som kunde kartlägga personalens professionella livskvalitet. Först ut var en enkätstudie som inkluderar intensivvårdsavdelningar i hela landet.
– Vi vet att det här är ett samhällsproblem som inte är isolerat till sjukhuset i Kristianstad, även om majoriteten av studierna i projektet kommer att fokusera på personalen där, fortsätter Agnes Olander. Tidigare studier visar att när personalen mår dåligt, påverkas inte bara deras egen hälsa utan även vården av patienterna. Dessutom vet vi att utmattningssymtom kan härledas från empatitrötthet. Därför försöker vi också ta reda på sambandet mellan arbetsmiljö, empatitrötthet och vårdkvalitet. Men också vilka befintliga strategier personalen redan har för återhämtning.
Personcentrerade hälsosamtal – med stöd av framtidens vårdpersonal
En central del i projektet är att erbjuda IVA-personal på CSK tillgång till kombination av hälsoprofiler och personcentrerade hälsosamtal. Varje deltagare genomgår en grundlig hälsokontroll där blodtryck, lungfunktion, balans och kroppssammansättning mäts. Därefter får de diskutera sina resultat i ett hälsosamtal och tillsammans med en samtalsledare ta fram en handlingsplan som följs upp några månader senare.
– Planen kan inkludera allt från mindfulness och fysisk aktivitet till trädgårdsarbete eller bara att sitta ner och vila. Arbetsgivaren, i det här fallet Region Skåne, erbjuder personalen en timme i veckan för att ägna sig åt sina återhämtningsaktiviteter. Tanken är att den här tiden ska ge dem en chans att bygga hållbara rutiner och på sikt förbättra deras professionella livskvalitet. En av de viktigaste insikterna hittills är att vi ser är att personalen faktiskt har ett stort behov av att prata och bearbeta sina upplevelser, säger Marie.
Undersökningarna och hälsosamtalen äger rum på Hälsopunkten, högskolans egen mottagning där sjuksköterskestudenter vid Högskolan Kristianstad deltar under sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU). Genom att vara involverade i hälsokontroller och hälsosamtal får studenterna möjlighet att både omsätta sina kunskaper i praktiken och genom PROLIVA också bidra i ett forskningsprojekt.
– Att inkludera studenterna i det här projektet är verkligen en win-win, säger Agnes. De får praktisk erfarenhet samtidigt som de gör en viktig insats för att stötta vårdpersonal.
Potentiell fortsättning
Marie och Agnes poängterar att PROLIVA bara är ett steg på vägen för att skapa en mer hållbar arbetsmiljö inom vården. På sikt hoppas forskarna kunna utöka projektet till andra verksamheter, såsom primärvården, hemtjänsten och särskilda boenden, där signaler om hög arbetsbelastning också förekommer.
– Vi skulle exempelvis vilja att fler arbetsgivare ska erbjuda personalen tid för återhämtning – gärna två till tre timmar i veckan. Det handlar inte bara om att förbättra individens välmående utan också om att minska personalomsättningen och säkerställa vårdkvaliteten generellt, avslutar Agnes.
Fakta: PROLIVA – Professionell livskvalitet och levnadsvanor hos hälso- och sjukvårdspersonal på intensivvårdsavdelningar – är ett samarbete mellan Högskolan Kristianstad, Hälsopunkten och Intensivvårdsavdelningen på CSK och pågår året ut 2025.
Läs mer om projektet på forskningsportalen.