"Jag vill bli lärare till hundra procent!"
En glad, snäll och omtänksam mentor inspirerade Joel Abraham att själv söka sig till lärarutbildningen direkt efter gymnasiet. Om drygt två år är han redo att ställa sig framför en högstadieklass och hålla sina första lektioner i historia, geografi och samhällskunskap.
Nutidshistoria har alltid legat Joel Abraham varmt om hjärtat. Med studierna har han också fått chans att fördjupa sig i samhällskunskap och geografi.
– Jag har alltid gillat historia, säger 21-årige Joel Abraham och ögnar igenom titlarna i bibliotekshyllan.
Napoleons erövringar. Amerikanska inbördeskriget. Förintelsen.
Alla dessa skeenden kommer han troligen undervisa i, när han är färdig lärare om ett par år. Joel Abraham har avverkat drygt halva tiden på lärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad och siktar på att bli lärare i historia, geografi och samhällskunskap. Hösten 2022 kliver han förhoppningsvis fram inför en högstadieklass.
– Var jag hamnar, vet jag förstås inte än. Men jag känner till hundra procent att jag vill bli lärare, säger han.
Under skoltiden hemma i Halmstad var han dock inte alltid så intresserad av vad som stod på schemat.
– För mig var skolan framför allt en viktig mötesplats där jag träffade kompisar. Men jag lade inte ribban särskilt högt vad gällde skolarbetet. Främsta målet med lektionerna var väl att inte bli underkänd…
Det fanns dock skolämnen som fick honom att tända till: Historia, och i synnerhet när han fick lära sig mer om första och andra världskriget. I efterhand kan han se hur enstaka lärare hade betydelse för hans skolgång. I gymnasiet hade han en mentor, som också var lärare i ämnet kommunikation.
– Han var glad, snäll och omtänksam och hade väldigt bra kontakt med oss elever. Dessutom var han inte särskilt gammal, så man kände att han kunde prata med oss på vårt sätt.
Denne lärare inspirerade Joel Abraham att, direkt efter studenten, själv söka sig till lärarutbildningen. Vid Högskolan Kristianstad fanns den ämneskombination han ville fördjupa sig i, så han packade väskorna och drog dit.
Att starta ett nytt liv på en ny plats är dock inte det enklaste.
– Det var lite läskigt till en början. Särskilt som jag insåg att vi bara hade lektioner ett par gånger i veckan. Resten av tiden var jag i mitt studentrum.
Sakta men säkert letade han sig ut, hittade nya bekanta på gymmet och på fotbollsplanen. Snart kom han också underfund med studierutinerna.
– Högskolestudier innebär att man själv måste ha koll på sin tid och hålla deadline. Sitter du där med ett ofärdigt arbete klockan 23: 59, så får du skylla dig själv. Jag fick lära mig att planera mina studier och sätta upp delmål.
Till en början var Joel Abraham inställd på att bli lärare på gymnasienivå, men efter att ha varit ute på VFU i en gymnasieklass började han tänka i nya banor.
– Det kändes som att gymnasieeleverna nästan var jämngamla med mig. Därför bestämde jag mig för att istället satsa på 7 till 9.
Att få undervisa tonåringar i just SO-ämnen, känns bra och meningsfullt.
– Generellt har nog ungdomar ganska vag koll, och många saknar fördjupande kunskaper om orsak och verkan. Och om man inte förstår vad som händer i samhället, så är det svårt att bli en aktiv medborgare.
Under utbildningens gång har han själv inhämtat nya kunskaper i sina ämnen. I samhällskunskap har de gått igenom klassiska filosofers tankebanor, och sett hur dessa dyker upp i de politiska partiernas program. I geografin har de lärt sig mer om bergarter och inlandsis.
– När jag själv blir lärare hoppas jag att jag blir rolig att lyssna på. Då är det lättare för eleverna att ta till sig kunskapen. Jag vill också bli en lärare som eleverna har lätt att prata med. De ska känna att jag en gång varit som dem – en elev som egentligen inte ville gå i skolan utan helst hänga med kompisar.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell