”Jag har världens roligaste framtida jobb!”
Hur menar du? Varför är det såhär? Att bli ifrågasatt av skeptiska elever ingår i arbetet som lärare på högstadiet – och hör också till tjusningen i yrket, tycker Beatrice Eriksson. Hon ser fram emot att diskutera såväl historiska händelser som konsumentfrågor med eleverna.
– Jag känner bara glädje i mitt kommande yrke, säger 28-åriga Beatrice Eriksson som läser till ämneslärare i hem- och konsumentkunskap och samhällskunskap med inriktning historia.
”Du kommer att bli den som tar över mitt jobb när jag går i pension”. Orden kom från Beatrice Erikssons hemkunskapslärare på högstadiet hemma i Östersund. Och visst hade den då femtonåriga Beatrice Eriksson ett intresse för skolämnet.
"Hemkunskap var faktiskt ett av få ämnen som jag faktiskt tyckte var roliga ..."
– Hemkunskap var faktiskt ett av få ämnen som jag faktiskt tyckte var roliga, just för att man blandade teori och praktik. Jag kände energi och glädje under lektionerna.
Men att axla rollen som lärare framstod som avlägset. I gymnasiet läste hon en utbildning inom livsmedel och bageri, och därefter arbetade hon som bagare i några år.
– Men det var ett ganska ensamt yrke. Man går upp tidigt på morgonen och får inte så mycket socialt umgänge.
Så småningom satte hon sig åter i skolbänken och läste beteendevetenskap. Intressant förvisso, men också mycket tungt och teoretiskt. När hon, av en slump, såg en notis på Facebook om lärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad, med inriktning mot hem- och konsumentkunskap, klack det till i henne.
– De där orden från min hemkunskapslärare hade ekat i mitt huvud. Nu var det dags.
Hösten 2017 flyttade hon ner till Skåne och Kristianstad för att påbörja ämneslärarutbildningen där hon kombinerade hem- och konsumentkunskap med samhällskunskap med inriktning mot historia.
– Jag hade aldrig satt min fot i Skåne och nästan aldrig hört skånska. Dessutom hade vår lärare dansk påbrå, så i början var jag lite orolig för att jag inte skulle hänga med, säger hon med ett skratt.
"Idag får hälsa, miljö och privatekonomi betydligt större plats ..."
Men Beatrice Eriksson vande sig snabbt, både vid dialekten och vid studietempot. Hon är nöjd med sin ämneskombination där samhällskunskapen med dess teorier och litteratur varvats med hemkunskapens mer praktiska betoning.
– Samtidigt har hemkunskapen delvis förändrats sedan jag själv gick på högstadiet. Då var det mer att steka pannkakor och prata lite ekonomi. Idag får hälsa, miljö och privatekonomi betydligt större plats, och det behövs verkligen.
Under sina år på lärarprogrammet har hon framför allt uppskattat de utbildningsvetenskapliga delarna.
– Relationen mellan lärare och elev är oerhört viktig, och med utbildningsvetenskapen har vi fått riktiga verktyg som vi kan använda i klassrummet.
Detta har också blivit tydligt när hon och klasskamraterna varit ute på VFU, verksamhetsförlagd utbildning. Att som student få pröva sina färdigheter inför en högstadieklass har varit nyttigt.
"Man lär sig så otroligt mycket. Jag har världens roligaste framtida jobb!"
En del skulle kanske tveka att ställa sig inför en skolklass med tonåringar som ständigt utmanar och ifrågasätter.
– Det kommer en mängd frågor och kommentarer som ”Hur menar du?”, ”Varför är det såhär?” och ”Jag tycker att du har fel!”. Men att möta eleverna med deras tankar, deras energi… Det är verkligen utvecklande för en själv. Man lär sig så otroligt mycket. Jag har världens roligaste framtida jobb!
"... det saknas utbildade lärare i hem- och konsumentkunskap ..."
Om knappt ett år tar hon examen från Högskolan Kristianstad och då räknar hon också med att flytta norrut igen, för att komma närmare familjen. Att hitta arbete blir förhoppningsvis inga problem.
– Min ämneskombination är ju lite annorlunda, och det saknas utbildade lärare i hem- och konsumentkunskap, så det kommer nog att lösa sig.
Drömarbetsplatsen vore på en större skola i ett mångkulturellt område.
I höstas, när Beatrice Eriksson var hemma i Jämtland över novemberlovet, råkade hon se ett välbekant ansikte på tågperrongen i Östersund: hennes hemkunskapslärare från högstadiet. Hon gick fram till henne och påminde henne om vad hon förutspått om Beatrice Erikssons framtid.
– Och så sa jag till henne. ”Kan du gissa vad jag gör nu?” Då fick jag ett stort leende. För det är väl detta som är det finaste med att bli lärare: att ha möjligheten att påverka en annan individ att bli sitt bästa jag.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Jack Dempsey