Fyra veckor i främmande land berikade för livet
I början av november reste studenten Elvis Hasanaj från Förskollärarutbildningen till främmande land, full av frågor och förväntan på sina fyra veckor långa VFU. Nu har han kommit hem, rik på svar och nya upplevelser som kommer att stärka honom både i hans blivande yrkesroll och som människa.
Det var i lilla byn Son Sardina, halvmilen norr om Palma på soliga Mallorca öster om spanska fastlandet, som studenten Elvis Hasanaj fick sin verksamhetsförlagda utbildning, VFU. Han hade förberett sig på att språket skulle bli det stora hindret, för han hade inte bara hamnat i Spanien, utan även i Katalonien och på Balearerna. Och Elvis som inte ens talar spanska skulle nu plötsligt arbeta i en vardag där de flesta pratar katalanska, till råga på allt med semesteröns egen dialekt mallorquín. Men Elvis hade bestämt; språket inte skulle vara ett hinder, utan berika praktiken.
– Barnen lärde sig att vi inte kunde deras språk och då försökte de kommunicera på andra sätt. De kunde hämta oss och peka på något, och då fick vi bilda oss en uppfattning om vad de menade. I de flesta fall funkade fint och när de inte gjorde det så fick vi hämta en handledare, berättar Elvis som går sin tredje termin på Förskollärarutbildningen.
Språket var en av de största utmaningarna, vilket det kan det vara även här hemma.
– Vi har mångkulturella förskolor i Sverige och även där kan språket vara en begränsning, och nu får jag lära mig hur det är att vara på andra sidan och arbeta för att bli förstådd. Jag tror det kan berika min yrkesroll i framtiden, förklarar Elvis.
– När det kommer föräldrar med barn som inte pratar svenska så får jag ta mitt ansvar för att vi ska förstå varandra, och på så sätt får vi en bättre utgångspunkt.
Elvis Hasanaj var inte ensam från Högskolan Kristianstad att fara på VFU till Spanien. Sally Johansson som går i samma klass som Elvis på högskolan var på samma förskola i Son Sardina och de jobbade mycket ihop.
– Fördelen med att vara två var att vi kunde diskutera och reflektera över dagarna tillsammans. Det finns ju många skillnader mellan spansk och svensk förskoleverksamhet, menar Elvis.
En av de stora skillnaderna de båda svenskarna arbetade med var att redan 3- till 5-åringarna hade ett schema, som förskollärarna hade planerat för barnen. Måndag till fredag var det planerat vad barnen skulle göra. Två till tre större aktiviteter om dagen.
– Varje onsdag hade vi till exempel idrott med treåringarna, fast på barnens villkor så klart, med olika kuddar, gungor och redskap som var anpassningsbara och lagom utmanande.
– Ett schema är bra, fortsätter Elvis, men självklart finns det risker att det kan bli ett kvantitativt arbete med så många aktiviteter per dag. När går man på djupet? När blir tillfälle i den fria leken att se när barnen har lärt sig någonting av de planerade aktiviteterna?
– I Sverige är vi jättebra på den fria leken, alltså att barn får leka fritt, och så ska vi försöka observera och se utifrån våra mål i läroplanen eller de frågor som kanske lyfts just då, tillsammans med planerade aktiviteter. Personligen skulle jag vilja ha en balans mellan planerade aktiviteter tillsammans med den fria leken. Jag tyckte mig se kunna se ett behov av struktur och tydlighet hos barnen, berättar Elvis.
Det var en av de stora skillnaderna jämfört med de erfarenheter de båda svenskarna har från svenska förskolor. Dock vill Elvis framhålla de positiva sidorna med den schemalagda planeringen.
– De var så professionella. "Det här är mitt jobb och detta är min profession". Varje dag mitt på eftermiddagen hade de någon form av möte där de diskuterade hur det hade gått och planerade framåt. Denna professionalitet kommer jag definitivt att bära med mig.
Att växa utanför trygghetszonen
Att resa till främmande land, till en ny stad med ett nytt språk och bo och jobba tillsammans med människor kan vara en stor utmaning, eller en livslång erfarenhet.
– Att sätta sig själv utanför sin trygghetszon var oerhört lärorikt. Jag fick lära känna mig själv ännu mer, mina grundvärderingar, och jag blir mer tydlig i vem jag är. Jag känner verkligen att jag har blivit berikad. Jag har lärt känna människor jag kan resa tillbaka och hälsa på och har fått en nyttig erfarenhet för resten av livet, konstaterar Elvis, och hoppas på en ny utlandsejour när det är blir dags för ny VFU nästa termin.
Verksamhetsförlagd utbildning – VFU
Text: Fabian Rimfors
Foto: Förskolan i Son Sardina