"Det var självklart att jag skulle jobba med barn"
Lust och lyhördhet, men också ansvar och planering. Många delar får styra Frida Kristiansson i hennes kommande yrke inom förskolan. Hon går näst sista terminen på förskollärarutbildningen och gör sig redo att snart kapa förtöjningarna.
Undervisning på campus i alla ära, men mest givande har VFU:n varit, då de blivande förskollärarna får komma ut på förskolor.
– Jag har haft jättetur med alla mina platser, säger Frida Kristiansson.
– Man får så mycket glädje tillbaka från de yngsta! utbrister 21-åriga Frida Kristiansson.
Hennes tonfall visar att hon verkligen hamnat helt rätt i tillvaron och utbildningen. Hon går näst sista terminen på förskollärarutbildningen på Högskolan Kristianstad och om ett par veckor ska hon ut på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på Öllsjöskolan. Just nu håller hon som bäst på att planera olika aktiviteter som hon hoppas kunna göra med barnen.
– Det ska bli roligt att få träffa barnen i förskoleklass den här gången.
Frida Kristiansson växte upp i Rinkaby mellan Kristianstad och Åhus, och som barn trivdes hon fint på förskolan. Så fint att hennes föräldrar ibland hade svårigheter att hämta hem henne på eftermiddagarna – hon sprang ofta iväg och gömde sig för att få stanna en stund till.
"För mig blev det självklart att jag ville jobba med barn i framtiden."
När hon blev lite äldre fick hon ofta rycka in och passa lillkusinen och andra yngre barn i närheten.
– För mig blev det självklart att jag ville jobba med barn i framtiden. Ett tag funderade jag på grundlärare men samtidigt tycker jag att det är mysigt att jobba med de minsta och få följa dem under flera år.
Direkt efter studenten från samhällsvetenskapliga programmet sökte hon sig till Högskolan Kristianstad och förskollärarutbildningen. På så vis slapp hon flytta långt och kunde fortsätta vardagslivet med familj och vänner.
"Som tur var hamnade jag i en jättebra studiegrupp. Det var skönt att hitta trygghet i varandra i allt det nya."
Den första terminen, hösten 2020, skedde all undervisning på distans via skärmen till följd av pandemin. Frida Kristiansson minns att det var lite svårt att få grepp om sina nya klasskamrater.
– Som tur var hamnade jag i en jättebra studiegrupp. Det var skönt att hitta trygghet i varandra i allt det nya. Samtidigt var det också kul att träffa nya kompisar när restriktionerna väl släppte och vi äntligen fick komma till campus.
Utbildningen startade med en kurs som kretsade kring förskolans historia och olika didaktiska teorier. Frida Kristiansson medger att hon till en början undrade vilken nytta hon egentligen skulle få av att kunna förklara begrepp som behaviorismen eller sociokulturella perspektiv.
– Men efter hand ser man vilken nytta man har av att kunna sätta ord på det man möter, och numera kan jag de där begreppen som rinnande vatten.
"Jag har bara positiva erfarenheter."
Men störst glädje har hon känt under perioderna med VFU. Visst kändes det lite nervöst då hon första gången begav sig till en förskola för att testa sitt blivande yrke.
– Jag har haft jättetur med alla mina VFU-platser. Jag har bara positiva erfarenheter.
"Det är roligt att få bekräftelse, och känna att man är bra på det man gör."
Att möta barnen var inte heller särskilt komplicerat – Frida Kristiansson bestämde sig för att bara försöka hänga med i deras tankar och tempo. Samtidigt kände hon att hon lyckades göra en del avtryck bland både personal och barn.
– Det är roligt att få bekräftelse, och känna att man är bra på det man gör. Jag tror att jag har en förmåga att se barn med särskilda behov. Det är inget jag tänker på så mycket på själv, utan det sitter bara i mig.
Under de sex terminer hon studerat till förskollärare har hennes syn på yrket delvis förändrats.
– Det är mycket mer ansvar än jag trodde från början. Och varje aktivitet kräver mycket planering, dokumentation och tid vid datorn.
Samtidigt förstår hon värdet med en tydlig planering, som gör att aktiviteterna kan utvärderas och betraktas ur olika perspektiv, och verkligen göra nytta för barnens lärande.
Under sin kommande VFU ska hon själv hålla i flera aktiviteter. Som före detta gymnast och fotbollsspelare gillar hon att röra på sig, så hälsa och välbefinnande ligger nära till hands. Hon funderar på att, tillsammans med barnen, skapa en hinderbana. Kanske blir det också någon dans.
"Det märks att vi är eftertraktade; det ploppar upp tjänster på nätet hela tiden."
Rörelse och motorik blir också temat för det kommande examensarbetet, som hon skriver tillsammans med en kurskamrat nästa termin. När detta är avklarat är de redo att ge sig ut på arbetsmarknaden som nyutexaminerade förskollärare. Själv tror hon inte att det blir några större problem att skaffa arbete.
– Det märks att vi är eftertraktade; det ploppar upp tjänster på nätet hela tiden. Kanske kan jag få en tjänst på något av de ställen där jag haft VFU – jag hoppas åtminstone det.
Även om Frida och hennes klasskamrater redan testat tillvaron på förskolan under VFU:n blir det något annat att börja arbeta på riktigt.
– Det blir förstås större utmaningar vad gäller ansvar och ledarskap. Men vi har fått med oss bra redskap, tack vare utbildningen.
Frida Kristiansson hoppas att hon, i sitt kommande yrke, blir hjälpsam och lyhörd, och i första hand utgår från barnens lust och idéer.
– Sedan kan det hända att man får styra om sina egna planer. Vill barnen verkligen inte bygga en hinderbana, så får man helt enkelt hitta på något annat tillsammans.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: AnnSofi Hellström