”Lena var en fantastisk lärare!”
När Elvis Hasanaj blev tillfrågad om att lyfta en lärare, tvekade han inte många sekunder. Han minns hur Lena Christensen tog sig an honom och klasskompisarna och skapade trygghet i klassrummet. Numera försöker Elvis Hasanaj göra detsamma för sina egna elever.
– Det är inte så ofta man får tillfälle att uppmärksamma en människa som betytt mycket för en. Men nu får jag chansen! säger Elvis Hasanaj.
– Ja, man blir ju lite vimmelkantig. Men framför allt stolt, säger hans före detta lärare Lena Christensen.
– Det kändes självklart att välja Lena. Hon var min lärare under flera år, och det är intressant att en människa kan påverka en så långt efteråt, säger Elvis Hasanaj.
Även om det har gått nästan tre decennier sedan de möttes för första gången, är Lena Christensen alltjämt en inspirationskälla för Elvis Hasanaj. Numera arbetar han själv i skolvärlden, som lärare i förskoleklass, och han vet hur viktigt det är att ge eleverna trygghet och glädje när de kommer till skolan. Precis som Lena Christensen gjorde när han själv klev in i klassrummet.
"Genom eleverna fick jag upptäcka andra kulturer och möta världen"
Lena Christensen är idag pensionär men har många minnen från Elvis Hasanaj och hans klasskamrater, som hon bland annat undervisade i svenska som andraspråk på Vilans skola i Kristianstad. Eleverna hade utländsk bakgrund och gick i en åldersintegrerad 3 till 5-klass. Några av dem hade nyligen anlänt till Sverige.
– Det var en väldigt rolig tid. Barnen var alltid pigga och glada och vetgiriga. Men framför allt lärde jag mig jättemycket under dessa år. Genom eleverna fick jag upptäcka andra kulturer och möta världen, säger Lena Christensen.
Elvis Hasanaj minns tydligt sin lärares envishet och vilja att lära känna sina elever. Lena Christensen bestämde sig bland annat för att lära sig räkna på alla språk som eleverna pratade hemma i sina familjer.
– Ja, Lena var fantastisk! Numera har jag själv en del elever med arabisk bakgrund och försöker därför lära mig några arabiska ord, säger Elvis Hasanaj.
"Jag trivs jättebra med att jobba med de allra yngsta."
Efter utbildning och examen från Högskolan Kristianstad 2018 hamnade Elvis Hasanaj så småningom i förskoleklassen på Antonskolan Blekedamm i Kristianstad. Där har han blivit kvar.
– Jag trivs jättebra med att jobba med de allra yngsta. Jag får en ny grupp varje år och det är roligt att få vara deras första kontakt med skolan.
Elvis Hasanaj och Lena Christensen är överens om att tryggheten är den allra viktigaste förutsättningen för att allt annat ska fungera. Först då är det möjligt att ta till sig allt annat.
– Genom att sedan lära sig läsa, skriva och räkna ordentligt får eleven bättre självförtroende att bära med sig genom livet. Om du har dessa kunskaper riskerar du inte att andra människor fattar beslut över huvudet på dig, säger Lena Christensen.
De sista yrkesåren arbetade hon med att kartlägga skolkunskaperna bland unga ensamkommande flyktingar, så att de kunde placeras på rätt plats i det svenska skolsystemet.
– Som lärare behöver du ha ett intresse för människor – att se vilka de är och vad de kommer med. Det är också viktigt att vara en grundad vuxen som känner sig själv. Du bör vara en kunskapsauktoritet utan att skylta för mycket med det.
"Att få vara en person de litar på, och att ofta få ett skratt eller en kram tillbaka - det gör så mycket"
Både Lena Christensen och Elvis Hasanaj medger att arbetsbelastningen ibland kan kännas tung. Även om undervisning är den huvudsakliga uppgiften, finns det en mängd andra saker som läraren utför, som berör allt från administration till elevernas hälsa och hemförhållanden.
– Men så påminns jag om vilken förmån det är att få ta del av elevernas idéer och åsikter. Att få vara en person de litar på, och att ofta få ett skratt eller en kram tillbaka - det gör så mycket, säger Elvis Hasanaj.
"Jag har så många fina minnen och det finns inte en chans i världen att jag skulle glömma dem."
Lena Christensen medger att det känns lite vemodigt att tiden som lärare är över. Desto roligare var det att få träffas igen och bli påmind om åren som varit betydelsefulla för dem båda.
– Jag har så många fina minnen och det finns inte en chans i världen att jag skulle glömma dem. Samtidigt känns det fint att veta att en del saker kanske förs vidare tack vare nya lärare.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Högskolan Kristianstad