”Vi förskollärare har ett guldläge”

Redan före examen hade Renée Åberg siktat in sig på att jobba på just Svalan. Hon tog examen på fredagen och började jobba på måndagen.

Renée Åberg öppnar torkskåpet och inventerar barnens sandiga och fuktiga ytterkläder. Snart ska de få gå ut på gården och leka en stund mellan eftermiddagens regnskurar. Kanske blir det några varv med Kycklingen och räven.

– Själv gillar jag verkligen att springa runt. Och barnen tycker ju om när vi visar intresse och är med i lekarna - då är man hemma!

Hon har bara hunnit arbeta som förskollärare i några veckor, men har redan kommit tillrätta bland barn och kollegor på förskolan Svalan i Kristianstad. Renée Åberg har tidigare jobbat inom omsorgen i flera år, men då som behandlingspedagog med inriktning på barn och ungdomar med särskilda behov.

– Så småningom, när jag själv fick barn, blev det lite för slitigt med arbetstiderna på utredningshemmen och behandlingshemmen. Men framför allt insåg jag att jag gärna ville möta barn tidigare i deras liv, och försöka påverka dem i en bra riktning redan i förskolan.

I hemstaden Kristianstad fanns utbildningen hon siktade på, och hon hade dessutom hört många positiva ord om högskolan och dess pedagoger.

– Men de första veckorna kändes det lite konstigt att sätta sig i skolbänken. Jag undrade om jag verkligen skulle klara av högskolestudierna. Jag hade tidigare bara utbildat mig på folkhögskola.

Klassen var en brokig skara av studenter; vissa kom direkt från gymnasiet medan andra hade mångårig yrkeserfarenhet i bagaget. Vid kursstart blev de indelade i mindre basgrupper.

– Vi kom varandra nära och hjälpte och stöttade varandra. Allt blev så mycket bättre när vi tog oss an problemen tillsammans.

Renée Åberg minns all litteratur de fick första terminen. Till en början var hon inställd på att plöja igenom allt, men insåg snart att hon måste sålla och rikta in sig på vissa delar.

De tre och ett halvt åren blev en krokig men samtidigt spännande och utmanande resa. De olika terminerna hade sina höjdpunkter. Som det estetiska projekten under femte terminen, då de bland annat satte upp en teater. Eller sjätte terminen, då tyngdpunkten flyttade över till lite äldre barn i förskoleklass. Men mest lärorikt var de många VFU-perioderna (verksamhetsförlagd utbildning), då studenterna fick pröva sina nyvunna kunskaper på riktigt.

– Mitt tips till kommande studenter är att verkligen ta för sig på VFU:n. Att försöka vara med både på planeringsmöten och i barngrupper. För nästa gång kan det vara skarpt läge.

Redan före examen hade Renée Åberg siktat in sig på att jobba på just Svalan. Förskolan ligger i ett område där många av barnen behöver det där lilla extra, vilket hon såg som en intressant utmaning.

– Jag tog examen på fredagen och började jobba på måndagen – och så gjorde många av mina kurskamrater också. Det visar verkligen att förskollärarna har ett guldläge på arbetsmarknaden.

På Svalan arbetar hon på avdelningen Holken, som är en av tre storbarnsavdelningar. Dag för dag har hon kommit allt närmare kollegorna och barnen.

– Det finns så många stunder som är fina. Som när man möter ett barn har extra behov av omsorg, och erbjuder ett knä eller en famn.

Även om hon själv har mångårig erfarenhet med att jobba med barn har hon nu, tack vare utbildningen, också en annan syn på lärande.

– Det handlar inte bara om att utföra en aktivitet med barnen, utan det finns verkligen ett syfte bakom allt.

Just nu arbetar de med temat ”kropp och hälsa” och barnen får prova olika frukter. De tittar och smakar, och barnen får beskriva vad de upplever.

– Efter några dagar återkopplar vi och ser vad de har tagit till sig. Det är de bästa stunderna, när man märker hur lärandet sjunkit ner i barnet. Och jag ser verkligen fram emot att få följa dessa barn genom åren, tills de är redo för skolan.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell