"Jag har alltid älskat att gå i skolan"

– Att lämna ekonomutbildningen och börja läsa till grundlärare var helt rätt för mig. Nu längtar jag efter att börja jobba! säger 23-åriga studenten Maria Roth.

Maria Roth minns tydligt sin första praktikplats. En byskola ute på landet där hon, några veckor in på grundlärarutbildningen, skulle tillbringa tio dagars VFU, verksamhetsförlagd utbildning. Innanför dörren till klassrummet väntade ett gäng med tolv lågstadieelever.

– Det kändes jätteläskigt. Jag hade ju ganska liten erfarenhet av barn…

Men när hon väl stod framför klassen rann tveksamheten av henne, och allt kändes plötsligt helt naturligt. Ännu bättre blev det när hon fick beröm från handledaren. Självförtroendet växte och hon insåg att hon fattat rätt beslut, att bli lärare.

"Jag ville ha ett jobb som gav mig glädje och energi."

Vägen dit var dock inte spikrak. Maria Roth, som alltid tyckt om matematik i skolan, sökte sig till ekonomprogrammet direkt efter studenten. Parallellt med studierna arbetade hon som ekonomiassistent. Men halvvägs genom utbildningen insåg hon att hon nog var inne på fel spår.

– Jag hade ju alltid haft som alternativ i bakhuvudet, att arbeta inom skolan. Jag ville ha ett jobb som gav mig glädje och energi, och nu insåg jag att jag kunde få dessa saker från barnen.

Inför vårterminen 2019 gjorde hon därför ett tvärt kast och hoppade över till grundlärarutbildningen på Högskolan Kristianstad.

– Det var helt olika program. På ekonomutbildningen var vi i större grupper första året med föreläsning i aulan. Här blev vi indelade i betydligt mindre grupper som kändes familjära. Man fick nära kontakt med både klasskompisar och lärare.

Efter en kortare period med teoretisk undervisning fick studenterna ge sig ut på sin första VFU, verksamhetsförlagd utbildning. Mötet med barnen bekräftade hennes bild av läraryrket som ett arbete fyllt av glädje och energi.

"Vi har fått mycket träning i att lägga upp lektioner på ett bra sätt."

Under utbildningens gång har hon insett att det lyckade jobbet i klassrummet är ett resultat av noggrann planering.

– Vi har fått mycket träning i att lägga upp lektioner på ett bra sätt. Nu har vi byggt upp en bank av lektionsplanering i bakhuvudet, och den växer hela tiden. Det känns skönt att ha en del att plocka från när det väl blir dags.

Särskilt ser hon fram emot att få dela med sig av sitt intresse för matematik till eleverna. Men hon har också upptäckt tjusningen med NO-ämnena.

– Jag har insett att det är väldigt kul att arbeta med NO tillsammans med barnen. Det handlar ju mycket om att experimentera och upptäcka saker tillsammans, både inomhus och utomhus.

Ett annat intresse är estetik, och hur detta kan användas i läroprocesserna.

– Det är så mycket mer än att bara rita och måla. Estetik är ett sätt för barnen att lära sig genom olika slags upplevelser.

Maria Roth har valt att inrikta sig på arbete bland skolbarn i förskoleklass och på lågstadiet. Detta är de roligaste och charmigaste åldrarna, menar hon.

Ett halvår efter att hon börjat plugga till lärare, tog hon ett extrajobb på en förskola med nattavdelning. Några kvällar i veckan ger hon sig iväg till förskolan. Hon tar emot barnen, ser till att de får kvällsmat och är med vid tandborstning, sagoläsning och nattning. Vissa nätter sover hon i samma rum som barnen. På morgonen ser hon till att de är redo att hämtas.

– Att umgås så tätt med barn har gett mig en stor trygghet. Osäkerheten jag kände tidigare finns inte längre och jag har lärt mig mycket på förskolan som jag kan använda i utbildningen.

"En sådan lärare vill jag också bli, som ser varje barn och vilka behov var och en har."

Nu har termin fem dragit igång och Maria Roth och hennes klasskamrater befinner sig i nedförsbacken mot examen. Snart väntar ännu en VFU-period som hon ser fram emot, men mest av allt längtar hon efter få börja arbeta som lärare, på riktigt.

– Jag har alltid älskat att gå i skolan. Redan i förskolan längtade jag efter att börja i skolan, och få göra samma saker om de äldre barnen.

Hon minns särskilt en lärare från den egna skoltiden, som var varm och uppmuntrande. Men läraren såg också till att utmana Maria när hon ville ha lite svårare uppgifter i matematik.

– En sådan lärare vill jag också bli, som ser varje barn och vilka behov var och en har. Även om jag själv bär med mig en positiv bild från min egen skoltid, så är jag medveten om att inte alla barn har samma erfarenhet. Men som lärare har man stor möjlighet att påverka hur barnen upplever sin skolmiljö.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell