Hon vill öppna dörrar för eleverna

-Jag är så glad att jag fick upp ögonen för vad jag skulle göra, säger Agnes Knutsson som läser grundlärarutbildningen mot förskoleklass och årskurs 1 till 3. 

Den senaste veckan har Agnes Knutsson samlat toarullar, skokartonger och tomma pastapaket.

– Min sambo får stå ut med att jag rotar i soporna – jag är ju grundlärarstudent! säger hon och skrattar.

Fynden ska användas vid en matematikövning på fredag, då ett gäng förskoleklasselever ska gå igenom geometriska begrepp och storleksbenämningar. Lektionen ska filmas, så att hon i efterhand kan analysera hur hon agerar i klassrummet.

Såhär halvvägs in i grundlärarutbildningen på Högskolan Kristianstad konstaterar 24-åriga Agnes Knutsson att hon hamnat på helt rätt ställe.

– Jag känner att jag hittat min väg, och upptäckt något jag faktiskt är duktig på.

Ändå beskriver hon sin egen skolgång som ”varken bu eller bä” – åtminstone under låg- och mellanstadiet.

– Och på högstadiet blev det lite stökigt. Det var kul att träffa kompisar men jag var inte alltid på lektionerna…

Efter studenten började hon arbeta inom hemtjänsten och på ett vårdboende och så småningom sökte hon sig till sjuksköterskeutbildningen.

– Jag ville jobba med människor så det kändes naturligt, särskilt som mina båda föräldrar arbetar inom vården. Men en bit in på andra terminen, när vi gick ut på praktik, insåg jag att detta inte kändes rätt för just mig.

Agnes Knutsson hoppade av studierna och arbetade på ett demensboende under en period. En dag på jobbet drabbades hon plötsligt av insikten: det var ju lärare hon skulle bli!

– Jag kom att tänka på mina skollekar under barndomen – hur jag brukade stå därhemma vid whiteboarden med en klass låtsaselever framför mig. Så egentligen har det nog alltid funnits en dröm om att bli lärare, även om jag glömde bort den under många år.

Utbildningen vid Högskolan Kristianstad passade bra, inte bara för att den låg geografiskt närmast, utan också för att hon trivdes med storleken på campus och den täta kontakten med lärarna.

– Redan från dag ett på grundlärarprogrammet kände jag att jag hamnat rätt. Det var verkligen roligt att träffa likasinnade klasskompisar.

Visst var hon en smula nervös inför VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning), som drog igång ganska omgående. Men efter tio dagar i en liten byskolas tredjeklass, var hon bara ännu mer övertygad om att läraryrket var hennes framtid.

Föreläsningarna på campus har också gett nya insikter och intressen. Utbildningsvetenskap har visat sig vara ett favoritämne.

– Jag har insett att lärandet är något som pågår konstant – inte bara genom böckerna, utan på rasterna och i samtalen med klasskompisarna. Och ju mer eleverna lär sig, desto fler dörrar kommer att öppnas.

Hon har också fått revidera sin bild av svenskan som skolämne.

– Själv har jag minnen från min egen skolgång när grammatik bara var något som matades in och sedan glömdes bort. Nu har jag förstått hur komplex och viktig svenskan är, i allt från grammatik till läs- och skrivteknik, för att kunna ta in mer kunskap och fungera i samhället.

Under VFU-perioderna har hon blivit särskilt berörd av mötena med de elever som anses vara jobbiga och stökiga. De som visar att de minsann inte tycker om den tillfälliga läraren. Men som, sista dagen, ändå ger den längsta kramen.

– Det är verkligen guldstunder, för det betyder att man ändå satt ett avtryck hos dem. Som lärare för lite yngre barn får man på så vis chansen att vara med och lägga grunden.

Vid sidan om studierna har hon, det senaste året, ryckt in som vikarie i grundskolan någon gång i veckan. Hon märker hur hon kan dra nytta av sina nya kunskaper när hon möter eleverna.

– Men framför allt är det tvärtom, att jobbet gynnar min utbildning. Ju mer erfarenhet jag har, desto större utbyte har jag av föreläsningarna och diskussionerna.

Även om studier och arbete fyller kalendern, och gör att hon ibland måste lägga kvällar och helger på pluggande, har hon aldrig ångrat sitt val. Vintern 2022 går hon ut i arbetslivet. Själv menar hon att hon vid det laget bara avverkat första steget.

– Jag vill gärna ut och finna min roll – gärna i någon mindre byskola. Men i framtiden kan jag också tänka mig att arbeta i en skola med socialt utsatta barn, eller också återvänder jag till högskolan för att läsa en master i utbildningsvetenskap.

Hon konstaterar att läraryrket kan innehålla en mängd utmaningar.

– Att kunna se och fånga alla elever är inte det enklaste. I en del fall kommer man troligen att misslyckas, men jag ska ändå göra mitt allra bästa.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell