Det finns så mycket att göra i skolans värld!
Ett fint pusslande – så beskriver Cecilia Johansson sin kommande roll som lärare för de yngre barnen. Genom att vara lyhörd för deras skiftande bakgrunder och öppen för deras intressen och önskemål hoppas hon ge eleverna en bra start i skolan.
– Jag gillar tanken på att vara där för barnen precis i början av deras skolgång, säger Cecilia Johansson som läser grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i förskoleklass och årskurs 1 till 3.
– Som barn ville jag absolut inte bli lärare, säger Cecilia Johansson med ett leende.
Så förklarar hon: Under lågstadiet hade hon själv en lärare av den mer traditionella sorten, som höll hårt i sina inarbetade rutiner - inga avsteg tilläts. Sjuåriga Cecilia kände sig ofta missförstådd och blev avigt inställd till skolan.
Ändå sitter hon här, i ett av klassrummen på Högskolan Kristianstad, halvvägs genom utbildningen till grundlärare. Redan på mellanstadiet vände det nämligen.
– Vi fick en ny lärare som såg och tog tillvara på elevernas olikheter och intressen. Då blev det också roligare att gå till skolan.
Efter gymnasiet hemma i Kalmar provade hon sig fram mellan olika arbeten: kassajobb i en mataffär, arbete i klädbutik och på snabbmatsrestaurang och så småningom au pairarbete i Australien. Men även på andra sidan jordklotet fanns tanken att återvända till Sverige och börja studera.
– Jag visste att jag ville jobba med människor på något sätt och valde mellan socionom eller lärare. Att det blev grundlärarutbildningen i Kristianstad var mest en slump – de hade en programstart som passade i tiden.
I januari 2017, just hemkommen från Australien, installerade hon sig i sin nya hemstad.
– Det var en väldigt stor omställning. Jag hade ingen koppling hit och hade aldrig pluggat på högskola, så det var rätt nervöst. I början fick vi också mycket kurslitteratur, och det var mycket att läsa och skriva…
Men efter ett tag började det kännas mer hanterbart - inte minst sedan hon lärt känna klasskamraterna i basgruppen. Med dem kunde hon dela frågor, glädjeämnen och frustration, och de började umgås både på skoltid och fritid.
Cecilia Johansson har varit noggrann med att följa alla föreläsningar och suga i sig det som ges i undervisningen.
– En del kursare hoppar över föreläsningar och koncentrerar sig på inlämningsuppgifter, men själv hade jag gärna haft fler föreläsningar på vissa kurser, så att vi fått ännu mer kött på benen.
Språk är ett av Cecilia Johanssons intressen, så kurserna i svenska och engelska har därför varit extra roliga.
– Dessutom är det mer angeläget än någonsin. Idag är de flesta klassrum flerspråkiga och då är det viktigt att ha en god och genomtänkt undervisning på svenska.
Hon har också uppskattat de så kallade UVK-kurserna, som tar avstamp i utbildningsvetenskap. Där får studenterna en rad handfasta tips kring exempelvis bemötandet av elever och föräldrar. Under VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning) har hon själv fått chansen att prova sina färdigheter i klassrummen.
– När jag först kom ut i en skolklass fick jag en liten aha-upplevelse. Jag insåg att man som lärare aldrig är riktigt färdig. Man kan ha planerat en lektion i minsta detalj, men så dyker det upp en ny situation. Det är ju så det är att arbeta med människor - ett pusslande.
Under sina hittills tre VFU-perioder har hon också insett att lärarens ansvar och arbetsuppgifter skiljer sig mycket mellan olika skolor.
Vid sidan om pluggandet har Cecilia Johansson varit engagerad i högskolans mentorsprojekt Näktergalen. Redan under den första terminen var hon mentor till en yngre pojke, som hon umgicks med en gång i veckan.
– Han är ett fantastiskt barn och vi lärde varandra jättemycket.
Sedan förra hösten arbetar hon deltid som koordinator på Näktergalen. Denna erfarenhet kommer hon kunna dra stor nytta av som lärare, menar hon.
– Jag har träffat barn med vitt skilda hemmiljöer och uppväxtförhållanden, och fått många insikter om kopplingen mellan hemförhållanden och skolarbete. Dessutom har jag fått ett bra nätverk som består av studenter, grundskolor och andra personer inom kommunen.
Cecilia Johansson har ett och ett halvt år kvar till examen, och därefter ser hon flera alternativa vägar att ta. Kanske kommer hon arbeta som lärare utomlands. Eller så småningom gå vidare och sikta mot rektorsyrket.
– Det finns så mycket man kan göra i skolans värld! Men framför allt hoppas jag göra avtryck hos barnen, få dem att växa och känna sig välkomna i skolan.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell