Revision och offentlig styrning är i ständig rörelse

Med alla förändringar som sker i vår omvärld behöver revisionen återuppfinnas, menar professor Giuseppe Grossi, som just nu arbetar på uppdrag av ECA, European Court of Auditors.

För några veckor sedan anlände fyra tunga kartonger till Giuseppe Grossi. De ligger nu innanför dörren i arbetsrummet på Högskolan, fortfarande igentejpade. Han vet vad de innehåller: böckerna som stått i hans tidigare rum på universitetet i Siena.

– Efter tretton år har de väl tröttnat på att ha dem kvar, så de skickade hit dem. Det känns väldigt symboliskt.

Därmed är de sista banden till hans forna lärosäte avklippta. Nu är han definitivt här, och funderar på att skaffa ytterligare en bokhylla i arbetsrummet för att få plats med den nygamla litteraturen.

”Det visar att jag faktiskt lyckats starta om min akademiska karriär här i Sverige.”

Det kan behövas. Giuseppe Grossi är en flitig skribent och har själv bidragit till ett antal alster som nu trängs bland böcker och papper i hyllorna. I början av sommaren fick han en ärofylld bekräftelse på sin produktivitet: han återfinns 19:e plats bland de mest publicerade och citerade forskarna i Sverige inom områdena juridik och statsvetenskap, enligt plattformen Research.com.

– Det var helt oväntat, eftersom detta ju egentligen ligger utanför mitt forskningsområde. Men utmärkelsen betyder mycket för mig. Det visar att jag faktiskt lyckats starta om min akademiska karriär här i Sverige.

Vägen till universitetsvärlden

Giuseppe Grossi växte upp i den lilla byn Pico, en timme söder om Rom. Familjen hade långvariga mattraditioner och pappan var slaktare. Men själv lät han sig inspireras av mamman, som arbetade som lärare. Han ville gärna läsa, studera vidare. Och allra helst tjäna mycket pengar.

Han sökte sig till en universitetsutbildning inom bank och finans vid universitet i Siena, med förhoppningen att så småningom bli börsmäklare. Siktet var inställt på Milano, där man kunde göra snabba klipp.

– Jag hade nog en ganska stereotyp bild av hur det gick till på börsen, säger han med ett leende.

”Han uppmanade mig att lyfta blicken, och se bortom Italien. Jag kunde till exempel utforska hur det gick till i Sverige.”

Men under studiernas gång upptäckte han tjusningen med att skriva och att få fördjupa sig i vissa ämnen. Särskilt intressanta var frågor som handlade om offentlig styrning. I stället för att, efter masterexamen, kasta sig ut i börshandeln, valde han att fortsätta inom akademin.

– Det var ett beslut som helt skulle förändra mitt liv.

Under 90-talet blev det allt vanligare att kommunerna bildade bolag som skulle sköta offentlig service som exempelvis sophämtning, transport, vattenförsörjning. Men Giuseppe Grossi observerade också hur olika kommuner löste det på olika sätt.

– Jag minns att vi hade en föreläsning med en gästprofessor från Australien, James Guthrie. Han uppmanade mig att lyfta blicken, och se bortom Italien. Jag kunde till exempel utforska hur det gick till i Sverige.

Via Köpenhamn till Kristianstad

I sin kommande avhandling bestämde Giuseppe Grossi sig för att jämföra den lokala offentliga servicen i Rom och i Stockholm. Sista året som doktorand tillbringade han därför i den svenska huvudstaden, där han bland annat intervjuade representanter för de olika kommunala bolagen.

– Skillnaderna var stora mellan de båda städerna. I Sverige råder öppenhet och nytänkande vad gäller offentlig styrning. I Italien är det mer långsamt och byråkratiskt.

Efter ett år återvände han till Italien, där han så småningom skulle göra en akademisk karriär och bli biträdande professor vid universitetet i Siena. Men i bakhuvudet fanns minnet av vistelsen Sverige.

– Jag hade alltid en tanke att återvända dit, även om det dröjde flera år innan möjligheten dök upp.

”I Sverige har jag verkligen fått möjlighet att utvecklas.”

År 2009 deltog han vid en konferens i Köpenhamn. Då råkade han stöta samman med några kollegor som nämnde att Högskolan Kristianstad sökte en gästforskare och lärare. Giuseppe Grossi bestämde sig för att ta chansen.

– Vid denna tid brottades universitet i Siena dessutom med ekonomiska svårigheter till följd av finanskrisen, vilket gjorde mig ännu mer motiverad att prova något nytt.

De första två åren pendlade han mellan Italien och Sverige. Så småningom beslutade han sig för att, tillsammans med hustrun Daniela Argento och dottern Giulia, faktiskt flytta norrut. I januari 2011 anlände flyttlasset till ett kylslaget och isigt Skåne. Familjen slog sig ner i området Hammarslund söder om Kristianstad.

– Vi har kommit väl tillrätta och har blivit väldigt integrerade. Visst kan man sakna solen och släkten i Italien, men jag klagar inte. I Sverige har jag verkligen fått möjlighet att utvecklas, och det är jag tacksam för, säger Giuseppe Grossi.

Humaniseringen inom revisionen

Bokhyllan i arbetsrummet skvallrar dessutom om att han haft många möjligheter att ta sig ut i världen. Här finns souvenirer och foton från både Europa och Asien. Själv menar han att hans stora produktivitet hänger samman med en ständig nyfikenhet och ett brett internationellt nätverk. Uppdraget som redaktör för den amerikanska tidskriften Journal of Public Budgeting, Accounting and Financial Management på förlaget Emerald har också gett draghjälp till den egna forskningen.

– Jag har arbetat med denna tidskrift i fyra år, och det har gett många viktiga länkar och kontakter.

Med de senaste årens restriktioner har dock resorna blivit färre. Å andra sidan har han fått större möjligheter att utveckla digitala arbetssätt, och dessutom mer tid att praktisera svenska på hemmaplan. Från den allra första svenska frasen – ”ska vi dansa?” – kan han numera konversera hjälpligt med dotterns kompisar och med folk han möter i mataffären. Men på högskolan är han alltjämt mer bekväm med engelskan.

”Det handlar om att, utifrån händelser i omvärlden, försöka återuppfinna revisionen.”

Pandemin medförde små och stora förändringar, även inom Giuseppe Grossis expertområden. Just nu arbetar han i ett projekt som ska undersöka hur restriktionerna påverkat arbetet inom EU-institutionen ECA, European Court of Auditors.

Projektet kartlägger hur de enskilda revisorerna tacklar de utmaningar som dykt upp i kölvattnet av covid-19, men också hur deras arbete påverkas av andra förändringar, som kriget i Ukraina och klimatförändringarna. På så vis är man bättre förberedd att forma det som kallas för Next Generation EU (NGEU).

– Jag är förstås glad att ECA är beredda att låta mig, som utomstående, beskriva hur deras värld förändrats. Det handlar om att, utifrån händelser i omvärlden, försöka återuppfinna revisionen.

”Det har skett en humanisering. Människan har hamnat i centrum.”

Själv är han övertygad om att bokföring och revision är i ständig rörelse. Han har upplevt den stora förändringen de senaste tre decennierna. Från att mestadels ha handlat om siffror, diagram och effektivitet, har tyngdpunkten gradvis flyttats till människor, sociala värderingar och hållbarhet.

– Det har skett en humanisering. Människan har hamnat i centrum; både de som arbetar inom organisationerna och de som berörs - användare, skattebetalare, intressenter.

I sin senaste artikel beskriver han hur detta skifte gjort avtryck i årsredovisningarna, som ofta fungerar som spegelbilder av företagen och organisationerna. Tidigare bestod de av tegelstenstunga luntor, sida efter sida med text och siffror. I dag är de betydligt mer lättillgängliga, och fyllda med bilder på människor med olika ursprung, åldrar och funktionsvariationer.

– Man vill föra fram en berättelse som kretsar kring hållbarhet och inkludering. Tidigare gick bokföringen i gråskala, men numera har den fyllts av färger.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell