Fältstudier i brunnet land
Landskapsvetare från Högskolan Kristianstad var uppe i Västmanland och tittade på förödelsen efter den enorma skogsbrand som härjade förra sommaren. Landskapet var surrealistiskt och kusligt svartvitt, men blev samtidigt underlag och tema för ett flertal B-uppsatser.
Träden på hällmarkerna var de som tog mest stryk av skogsbranden.
Daniel Olsson och Jakob Karlsson är två av de sammanlagt 16 studenter som i mitten av maj begav sig upp till Västmanland, närmare bestämt till Gruvbyn utanför Norberg. Den spirande grönskan hade precis börjat sitt korståg norrut genom riket men vad studenterna möttes av påminde snarare om riddar Katos skräckinjagande Landet Utanför.
– Det var väldigt surrealistiskt, berättar Daniel Olsson. Svarta träd och nakna stenar dominerade moränmarkerna. Och det var alldeles tyst sånär som på korpens skorrande stämma.
Anledningen till att studenterna på Landskapsvetarprogrammet bytte Skånes prunkande grönska mot en öde eldhärd i Västmanland är att de har en kurs i vetenskapligt skrivande och det är dags för B-uppsats.
– Det är ett unikt tillfälle att studera en så stor yta där det finns både odlad skog och naturreservat, och där det samtidigt finns olika marktyper. Branden är det gemensamma temat men inom det ryms såväl biologiska som kulturhistoriska uppgifter, förklarar Joachim Regnéll som är universitetslektor i biologi och ansvarig för kursen.
Svedjenävans (Geranium bohemicum) frön kan ligga upp till 300 år i jorden och vänta på en brand.
Ovanliga växter vaknar till liv
Branden härjade över en sammanhängande yta på över 13 000 hektar, ungefär lika stort som hela Huddinge kommun. Området är nu ovanligt tyst och livlöst, men där specialiserade sorter ur fröbanken nu får en chans att gro och på sikt säkra sin fortlevnad. Frön från svedjenäva kan exempelvis ligga uppåt 300 år nere i jorden och vänta på sin chans. Antalet vedlevande insekter ökar också i de döda träden och det medför mer föda för exempelvis tretåig hackspett.
– Förr brann tallskogen kanske så ofta som vart femtionde år, men med dagens skogsbruk sker ju inte det eftersom vi oftast hinner släcka bränderna snabbt. När skogen inte får brinna kan vissa brandberoende växter och insekter vara hotade, berättar Magnus Thelaus, handledare för studenterna och även han universitetslektor i biologi. Det här kan man motverka genom kontrollerade naturvårdsbränningar.
Vad studenterna Daniel och Jakob fokuserat på i sin uppsats är förhållandet mellan stående och fallna träd efter skogsbrand beroende på tre olika markslag: morän, hällmark och torvmark. Hur påverkar markslaget om träden står kvar eller ej? Vilken inverkan har vinden och elden? Vilket markslag behöll flest stående träd? Svaren kan vara intressanta för hur framtidens skog ska planeras.
Jakob och Daniel inventerade sammanlagt drygt 6 000 kvadratmeter.
Undersökningarna i respektive markslag gjordes i rutor om 50 x 50 meter med 16 provpunkter i vardera. Branden var så kraftig att den med vindens hjälp till och med lyckades ta sig över en 300 meter bred sjö. Men beroende på hur glödbädden tagit sig på de tre marktyperna blir det ändå väldigt tydliga och skilda svar.
– Hällmarkerna är de som fått mest stryk. Där står bara drygt 65 procent av träden kvar, förklarar Daniel Olsson.
– För det första är där oftast ett tunt jordtäcke och humuslager, och för det andra är uppförsbacke plus medvind en kombination som gör elden ännu intensivare. Eftersom trädens rötter ligger ytligt ovanpå stenhällarna blir de extra känsliga för kraftig glödbädd, utvecklar Jakob Karlsson.
Markslaget som klarat sig till 100 procent
Torvmarken var den som klarade sig bäst. Inte ett enda fallet träd, vilket troligen beror på den vattenmättade miljö torvmarker består av.
– Ja, här fann vi inga spår efter någon glödbädd och elden ser mest ut att ha "svept igenom". Det syntes i princip bara på stammarna, beskriver Daniel.
Men i de stenrika moränmarkerna har träden också klarat sig förhållandevis bra. Drygt 92 procent av träden står fortfarande upp. Förklaringen till det tror Jakob och Daniel är att alla de stenar, som normalt är klädda med mossa och annan vegetation men nu ligger blottade, på sätt och vis "kilar fast" trädens rötter, så att de får hjälp att stå kvar.
Duon är bara en av grupperna som tittat närmare på branden. Vad de andra sju teamen tittat på och kommer fram till blir också mycket intressant. Men det finns fler faktorer än själva branden som ligger bakom valet att åka till Västmanland.
– Studenterna skapar kontakter med potentiella arbetsgivare. Länsstyrelsen har till exempel visat intresse för studenternas arbeten, berättar Joachim Regnéll.
– Men även Högskolan Kristianstad vidgar vyerna och får ett större kontaktnät, med både Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen, vilket så klart är en stor tillgång för vår VFU [Verksamhetsförlagda utbildning], fortsätter Joachim.
En stor brand skapar stort samhällsintresse, och eftersom högskolan ska samarbeta med det omgivande samhället är det perfekt att en stor brand även ger många uppslag att studera. Det finns gott om underlag till C-uppsatser som kan ge allmännyttiga svar.
– Det vore intressant att jämföra en storskalig naturlig skogsbrand med de försiktiga bränningar som görs i naturvårdande syfte, avslutar Joachim Regnéll.
Mer om Landskapsvetarprogrammet
Text: Fabian Rimfors
Foto: Magnus Thelaus
Stenarna i moränen fixerar trädens rötter så att träden lättare står kvar.